Inledning

Familjen Gruidae omfattar 15 tranarter och har en lång historia. De tidigaste fossilfynden är omkring 50.000.000 år gamla (Ellis et. al., 1997). Under sin långa tid på jorden har familjen utvecklat en stor repertoar av beteendeformer med en tydlig social funktion. Tranorna har  kroppsdelar som är utformade för att kunna sända visuella och auditativa signaler på långt håll.

Tranans beteende indelas i socialt och icke-socialt beteende. Det icke-sociala beteendet omfattar beteendeformer, som är nödvändiga för att överleva och bevara hälsan, såsom sova, dricka, äta osv., och en del “fritidsaktiviteter”, såsom underhåll av fjädrar osv. Det sociala beteendet omfattar all form för kommunikation, dvs. överföring av information. Dessa handlingar utlöser ofta ett agerande hos mottagaren. Även häckning, bobygge, uppfödning och fostring av ungar ingår i det sociala beteendet.

Forskning

Genom åren har det utgivits flera avhandlingar på ämnet, främst amerikanska och japanska. Dessa studier är antingen en samstudie av samtliga eller flera av världens 15 tranarter, där den eurasiska tranan (“vår” trana) är underordnad, eller en studie av en specifik tranart, som inte är “vår” trana. Det finns t.ex. flera studier av prärietranans beteende (Voss, Tacha, Yuncker/Happ) och av den japanska tranans beteende (Masatomi, Kitagawa).

Det finns dock en kortfattad dansk studie (Holger Poulsen, 1975), vilken beskriver agonistiskt beteende hos två tranarter, trana och sibirisk trana. Trots att Poulsen inte har nutidens terminologi till handa, är det tydligt att det är “stoltserande”, “näbb-mot-mark”, “näbb-mot-bröst” osv., som han beskriver.

Vidare existerar det bl.a. två studier, som omfattar beteendet av alla världens tranarter; Cranes of the world (Johnsgard, 1983) och A sociogram for the cranes of the world (Ellis et. al., 1997). En stor del av beteendeformerna förekommer nämligen hos samtliga eller flera av tranarterna, med större eller mindre variationer. Eftersom dessa studiers fokus har varit att beskriva arternas gemensamma beteende, behandlar de inte detaljer i en specifik arts beteende.

I forskningen använder man begreppet “ethon” (jmf. etologi). Ett ethon* är benämningen på separata beteendeelement, som kan vara enkla som en enstaka reflex eller omfatta hela beteendesekvenser, t.ex. “dans” och “anfall”.

Att känna igen ett socialt ethon

Många av de sociala beteendeelementen har sitt ursprung i “vanliga” aktiviteter, som bobyggning, putsning av fjäderdräkten etc. och påminner därför om dessa aktiviteter, men i en ritualiserad form. Det är flera saker som kännetcknar att det är ett socialt beteende, med ett kommunikativt syfte, framför en “vanlig” aktivitet:

• Handlingen förekommer malplacerad i sammanhanget.
• Tranan visar ett  expanderat rött-fält på huvud och nacke.
• Tranan håller halsfjädrarna helt tätt inpå huden, så att halsen är tunn.
• “Plymen” är rest.
• Rörelsen avslutas med att vingarna trycks hårt och plötsligt in mot kroppssidorna.
• Lårfjädrarna är resta
  

Ju smalare hals, ju mer rött på hjässan, ju större “plym”, ju starkare framstår tranan. Omvänt, visar en trana att den är underlägsen genom att resa halsfjädrarna och hålla huvudet lågt.

Dygnsrytm på rastplatsarna

Många ethons kan ses under hela dagen, men de mer spektakulära beteendeformerna, som t.ex. parning och dans, ser man bäst, om man är insatt i tranornas dygnsrytm. Varje morgon, ca en timme efter gryning, flyger tranorna från övernattningsplatsen ut i det omkringliggande odlingslandskap för att söka föda. Sent på eftermiddagen återvänder de till övernattningslokalen. Särskilt under vårsträcket gör tranorna även ett stopp på ängarna runt övernattningssjön, morgon såväl som kväll, där de dansar och parar sig. Det sista dock, särskilt under morgonen. Dessa “danspauser” varar på morgonen ca en timme, på kvällen något längre. Studier av tranans beteenden kan alltså med fördel göras från soluppgång och en timme fram, samt sen eftermiddag till mörkret har fallit på. Resten av dagen använder tranorna huvudsakligen till födosökande.

Dygnsrytmen påverkas av väderet. I mycket kallt väder kan tranorna bli stående i övernattningssjöns grunda vatten fram till middagstid. I blåsigt väder inspireras många tranor til att dansa även under dagen.

Tranans beteende går att studera året om. Dans och agonistiskt beteende är inte begränsat till fåglarnas häckningsperiod. Beteenden som endast kan ses under våren, är beteendeelement som relaterar till parning.

Språkbruk

I genomgången av de olika ethons har vi angivit dess namn på svenska, danska och engelska, Nigning / Nejen / Tuck-bob. Det engelska namnet refererar oftast till de titlar på ethons, som används i  A sociogram for the cranes of the world (D. H. Ellis et al., 1997), fortsat A sociogram … .

A sociogram … bildar också utgångspunkten för den avgränsning och indelning av ethons, som vi använder på sidan. Det finns tillfällen där vi, av förmedlingsskäl, avviker från A Sociogram … . Vi presenterar t.ex. “Dans” och “Parning”, som två huvudkategorier, medan de i A sociogram … representerar två “ethons” under huvudkategorin “Parrelaterat beteende”. Anledningen till detta, är att “Dans” dels omfattar en hel sekvens med klart avskilda element, dels intar den en väldigt central plats i våra associationer runt tranan. “Parning” är väldigt specifik och förekommer med hög frekvens på rastlokalerna under vårsträcket. Vi utvidgar även “Parning” från två till fem olika steg. Stegen är lätt igenkännliga och uppdelningen befrämjar förmedlingen.

De svenska och danska namnen är oftast översatta från de engelska titlarna och flertalet har vi tidigare använd i vår mini-fältguide Trandans & tranbeteende / Tranedans & Traneadfærd (Tofte/Hjort, 2013). Några av de danska och svenska namnen har dock sitt ursprung i annan litteratur. Den svenska beteckningen “paradmarsch”, om parningsspelets första steg är t.ex. inspirerad av Sandhill crane dictionary (Yuncker/Happ, 2011). Paradmarsch förekommer också i tidigare skandinavisk litteratur om tranor, men omfattar då ett betydligt bredare spekter av beteendeelement, inkl. stoltserande. Beteckningen “duett” har sitt ursprung i Carl Christians egen bok om tranan, Trandans (Koustrup & Co, 2011).

---

* Vi har valt att använda ordet “ethon” oöversatt, eftersom det inte förekommer som ord, varken på svenska eller danska.